Idégenerering

Att skapa idéer innebär att man är öppen för de spontana tankar och sammankopplingar som dyker upp och ser dem som möjligheter till tex lösningar. Detta är en färdighet som kan övas upp och det finns metoder för att stödja, stimulera, inspirera, strukturer denna process. Metoderna gynnar processen och driver upp nivån på det kreativa tänkandet.

Metodiken inom idéutveckling handlar främst om att korsbefrukta tankar och att associera tex på andras idéer. Därför är det viktigt att låta detta hända. Det finns några aspekter som är viktiga att tänka på.

  • Skilj på lateralt och strukturerat tänkande.
  • Skapa ramar för trygghet
  • Idéer bygger på andra idéer: Dela alla idéer och tydliggör att alla jobbar mot samma mål
  • Var en ja-sägare och en aktiv deltagare
  • Skapa samsyn kring frågeställningen
  • Kom i stämning
  • Kvantitet = kvalitet

Skilj på lateralt och strukturerat tänkande

Lateralt tänkande är ett begrepp som myntats av Edward de Bono och som betyder ungefär att tänka på tvärs eller i sidled, istället för bara rakt fram, dvs att kombinera olika tankar, göra tvärtom eller sätta i nya kontexter.

När man får idéer, individuellt eller i grupp, är det viktigt att inte värdera dem direkt. Till synes verklighetsfrämmande idéer är ofta  startpunkten för att lösa ett problem på ett verkligen nytänkande sätt. Praktikaliteter går alltid att lösa i ett senare skede. Skilj alltså på tiden när man får idéer och när man utvärderar idéerna. Detta är något av det svåraste och därför viktigt att poängtera för alla deltagare (eller sig själv om man jobbar enskilt). Det kräver mod att bejaka radikala lösningsförslag och vara öppen för nya idéer!

Att tydliggöra strukturer och ramar, att uppmana till att vara ja-sägare, att se till att alla ser och kan associera kring alla idéer och att undvika att värderar idéerna innan det är tid för det, är några sätt att skapa denna öppna och tillåtande stämning.

Ju mer desto bättre

Dela alla idéer. Alla idéer är värdefulla och kan vara det frö som leder er vidare till den bästa lösningen. Därför ska alla idéer nedtecknas och delas och sparas! Se till att alla kan se allas idéer!

Ofta kan det vara så att man behöver gå tillbaka senare i utvecklingsfasen –då är det viktigt att man har sina idéer att hämta inspiration ifrån. Släng därför inga idéer.

Alla jobbar mot samma mål. Undvik att prompt skydda dina egna idéer, eller fastna vid någon idé. Jobba vidare på andras idéer och uppmana andra att göra det samma.

Kvantitet = kvalitet. Se till att pusha så att ni/du få fram en stor mängd idéer. En stor mängd gör att det finns fler idéer att ta av, men ger också en självsäkerhet att ni verkligen har prövat att lösa problemet på olika sätt. Det finns sällan bara EN bra lösning på ett problem. Det finns metoder som skapar struktur för att pusha idéer längre, t.ex lotusblomman.

Personlig attityd

Var en ja-sägare. Det är av största vikt att alla är positivt inställda och bejakar samtliga idéer. Till synes galna idéer kan vara fröet till den idé som har störst lösningspotential och det finns tid för att utvärdera idéerna i ett senare skede. Att kritisera och säga nej är absolut förbjudet eftersom detta hämmar deltagarna. Frågan gärna om det är något du inte förstår men var försiktig med att ifrågasätta så att deltagare blir osäker.

Aktiva deltagare. Det är viktigt att alla är delaktiga i sessionen. En tyst deltagare kan skapa osäkerhet, liksom en allt för dominant deltagare kan hämma andra. Det finns olika metoder som gör att alla kan vara delaktiga tex genom att skicka runt idéer som en stafettpinne. Tänk på att utstråla delaktighet med ditt kroppsspråk.

En tillåtande öppen stämning. Skapa en stämning av öppenhet, trygghet och fokus. Humor och lek är erkända metoder för detta. Skrattet/humor är kopplat till det absurda och öppnar upp sinnet. Leken är fri i tanken men har ramar/regler som skapar trygghet och fokus. Förslagsvis leker ni något, eller gör något fysiskt som inte är allt för utmanande men som skapar fokus. Associationsormen är en bra lek att starta med, att göra slumpvisa fysiska övningar (tex slå en tärning) eller intervjua varandra med lagom utmanande frågor kan också fungera som start. Se kort för icebreakers eller pauspåsar för att få stöd.

Samsyn kring frågeställningen

Inventera vad som tidigare gjorts. Att först tänka efter vad som redan gjorts är ett bra sätt att komma igång. Genom att göra denna inventering blir det också tydligare vad som definieras som en ny lösning för samtliga deltagare. 

Definiera frågeställning. Definiera en utgångsfråga: en stor fråga, alternativt flera mindre delfrågor, eller både och. Ta tid på er att definiera frågeställningen ni ska idégenerera kring. Ett tips kan vara att skriva frågeställningen så att alla ser och se till att alla är i samförstånd kring betydelsen. Dölj sedan formuleringen för att kunna släppa tanken på den där emellan. Återkom och knyt samman med målet då och då under idégenereringen.

Tips på kreativa metoder för idéskapande

Bra att starta med
  • Kreativt ideal: Hur hade idealet/idolen löst problemet? Utgå från en gemensam person tex Pippi, Stålmannen, Billy Idol, Nelson Mandela och fantisera hur de hade gjort.
  • Rollspel: se utifrån någon annans perspektiv. Hur hade tex användaren, ett visst djur, olika yrkesroller, olika personas etc etc löst problemet? Utgå från en gemensam roll.
  • Framtidsvisionsmetoden: att tänka sig hur en lösning ser ut i framtiden, i en utopisk variant.
  • Inverterad idégenerering: vänd på saker och vänd sedan tillbaka. Skissa på lösningar som gör det sämre och värre. Överdriv och bygg på. Efter en stund tittar ni på vad ni fått fram och vänder det negativa till något positivt.
  • Ordlista: slumpord eller ord som relaterar till projektet paras ihop slumpmässigt och utifrån detta genereras idéer.

Alternativ 1: Skriv två nyckelord från frågeställningen och associera fritt fram några begrepp. Om frågeställningen är ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?” kan nyckelorden vara cykel + parkera. Associera där med fritt exempelvis 5 ord utifrån cykel som ger tvåhjuling, stöd, styre, sadel, pakethålla. Association på parkera ger exempelvis bil, ruta, vakt, betalning, ratt

Dessa ord paras slumpmässigt ihop (tex tvåhjuling + ratt, stöd + vakt, styre + betalning, sadel + ruta, pakethållare + bil) och sedan associerar fram lösningsförslag.

Alternativ 2: Slumpa fram ord från en ordlista, eller med hjälp av associationsormen eller på något annat sätt. Ev. kan dessa paras ihop två och två. Utgå från dessa ord för att associera fram lösningsförslag.

Skicka vidare

Dessa är tystare idégenereringsmetoder där deltagarna inte delar idéerna direkt utan via det de ser på pappret. Dessa varianter lämpar sig bra när man behöver få tysta deltagare att kunna ta plats.

6-3-5: 6 deltagare, 3 minuter, 5 idéer som skickas vidare och arbetas vidare på eller associeras på. Utgå från en gemensam frågeställning. Om ni väljer att bygga vidare/utveckla, se då till att det finns gott om plats för detta på pappret/tavlan. Utgå snarare från en A4 än en post-it. Om ni väljer att associera och få nya idéer kan man ha individuella papper för varje idé.

Stafettpinnen: samma som ovan, men endast en idé som skickas vidare från varje deltagare.

Olika utgångspunkter

Stimuli-metoden: hitta närliggande platser eller kontexter och nyttja detta i att få fram olika lösningsförslag. Om frågeställningen är ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?” så kan man då utgå från andra närliggande eller långtifrån liggande kontexter: Hur har man gjort med bilparkering? Hur gör man inom dagligvarubranschen eller på förskolor för att förvara/parkera saker?

Formassociation: slumpa fram bilder och associera fram lösningsförslag. Bilderna kan vara föreställande eller abstrakta. Det är viktigt att det inte behövs någon tankeverksamhet för att välja/få fram en bild utan skriv gärna ut dem (eller används Storms arsenal av laminerade bilder). Man kan också ta ett objekt och rita av dem och låta denna siluett vara en abstrakt form man ska associera utifrån.

Helikoptermetoden: titta på problemet långt ifrån och nära och utnyttja dessa olika perspektiv för att associera fram lösningsförslag. Om frågeställningen är ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?” kan man då fundera på det utifrån ett macro-perspektiv tex hur gör organisationer för att lösa liknande problem, eller nationer, eller flyttfåglar som rör sig fritt över jorden etc etc. och sedan ett micro-perspektiv som kan gå in på hur mindre organisationer gör, familjer, djur, organismer, bakterier etc.

Egenskapspussel: att sätta ihop befintliga egenskaper på ett nytt sätt (tex som man komponerar mat). ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?”   kan översättas till egenskaper som: personer + cykel går till cykelställ i den ordningen. Vilket kan vridas till cykelställ + personer går till cykel – och vilka lösningsförslag kan man då få fram, etc. Man kan också utgå från en idé eller lösningsförslag och utveckla denna.