Idégenerering

Att skapa idéer innebär att man är öppen för de spontana tankar och sammankopplingar som dyker upp och ser dem som möjligheter till eventuella lösningar. Detta är en färdighet som kan övas upp och det finns metoder för att stödja, stimulera, inspirera och strukturera upp denna process. Metoderna gynnar processen och driver upp nivån på det kreativa tänkandet.

Metodiken inom idéutveckling handlar främst om att korsbefrukta tankar och att associera utifrån andras idéer. Det är därför viktigt att man är öppen och låter detta hända. Här är några aspekter som är viktiga att tänka på:

Skilj på lateralt och strukturerat tänkande

Lateralt tänkande är ett begrepp som myntats av Edward de Bono och som betyder att tänka på tvärs eller i sidled istället för bara rakt fram – dvs att kombinera olika tankar, göra tvärtom eller sätta in tankar i nya kontexter.

När man får idéer – individuellt eller i grupp – är det viktigt att inte värdera dem direkt. Till synes verklighetsfrämmande idéer är ofta startpunkten för att lösa ett problem på ett nytänkande sätt och praktikaliteter går alltid att lösa i ett senare skede. Skilj därför på tiden när man idégenererar och när man utvärderar idéerna. Detta är ett av de svåraste momenten och det därför viktigt att detta poängteras för alla deltagare – eller sig själv om man jobbar enskilt. Det kräver mod att bejaka radikala lösningsförslag och vara öppen för nya idéer!

Att tydliggöra strukturer och ramar, uppmana till att vara ja-sägare, se till att alla ser och kan associera kring alla idéer samt undvika att värdera idéerna innan det är tid för det, är några sätt att skapa denna öppna och tillåtande stämning.

Ju mer desto bättre

Dela alla idéer. Alla idéer är värdefulla och har potential att vara det frö som leder er vidare till den bästa lösningen. Därför ska alla idéer nedtecknas, delas och sparas! Se till att alla kan se allas idéer!

Ofta kan det vara så att man behöver gå tillbaka senare i utvecklingsfasen –då är det viktigt att man har sina idéer att hämta inspiration ifrån. Släng därför inga idéer.

Jobba mot samma mål. Undvik att prompt skydda dina egna idéer eller att fastna för länge vid någon idé. Jobba istället vidare på andras idéer och uppmana andra att göra det samma.

Kvantitet = kvalitet. Se till att pusha så att du/ni får fram en stor mängd idéer. En stor mängd gör att det finns fler idéer att ta av samtidigt som det inger självförtroende i att ni testat att lösa problemet på mer än ett sätt. Det finns sällan bara EN bra lösning på ett problem. 

Personlig attityd

Var en ja-sägare. Det är av största vikt att alla är positivt inställda och bejakar samtliga idéer. Till synes galna idéer kan vara fröet till den idé som har störst lösningspotential och det finns tid för att utvärdera idéerna i ett senare skede. Att kritisera och säga nej är absolut förbjudet eftersom detta hämmar deltagarna. Fråga gärna om det är något du inte förstår men var försiktig med att ifrågasätta så att andra deltagare inte blir osäkra.

Aktiva deltagare. Det är viktigt att alla är delaktiga i sessionen. En tyst deltagare kan skapa osäkerhet, precis som att en allt för dominant deltagare kan hämma andra. Kroppsspråket är otroligt viktigt så tänk hela tiden på att utstråla delaktighet med genom ditt kroppsspråk.

En tillåtande öppen stämning. Skapa en stämning av öppenhet, trygghet och fokus. Humor och lek är erkända metoder för detta, då skrattet och humorn är kopplat till det absurda och öppnar upp sinnet. Leken är fri i tanken men har ramar och regler som skapar trygghet och fokus. Förslagsvis leker ni något, eller gör något fysiskt som inte är allt för utmanande men som skapar fokus. Ni kan hitta inspiration och stöd i våra icebreakers eller pauser. 

Samsyn kring frågeställningen

Inventera vad som gjorts tidigare. Att börja med vad som redan gjorts är ett bra sätt att komma igång. Genom att göra denna inventering blir det också tydligare vad som definieras som en ny lösning för samtliga deltagare. 

Definiera frågeställningen. Definiera en utgångsfråga – en stor fråga, flera mindre delfrågor, eller både och. Ta tid på er att definiera frågeställningen ni ska idégenerera kring. Ett tips kan vara att skriva frågeställningen så att alla ser, samt se till så att alla är i samförstånd kring betydelsen. Dölj sedan formuleringen för att kunna släppa tanken på den medans ni idégenererar. Återkom och knyt samman med målet då och då under processen.

Tips på kreativa metoder för idéskapande

Några förslag som kan vara bra att starta med:

Kreativt ideal: Hur hade idealet/idolen löst problemet? Utgå från en gemensam person tex Pippi, Stålmannen, Billy Idol, Nelson Mandela och fantisera hur de hade gjort. Rollspel: se utifrån någon annans perspektiv. Hur hade tex användaren, ett visst djur, olika yrkesroller, olika personas etc etc löst problemet? Utgå från en gemensam roll. Framtidsvisionsmetoden: att tänka sig hur en lösning ser ut i framtiden, i en utopisk variant. Inverterad idégenerering: vänd på saker och vänd sedan tillbaka. Skissa på lösningar som gör det sämre och värre. Överdriv och bygg på. Efter en stund tittar ni på vad ni fått fram och vänder det negativa till något positivt.

Fler förslag:

Ordlista

Slumpord eller ord som relaterar till projektet paras ihop slumpmässigt och utifrån detta genereras idéer.

Alternativ 1: Skriv två nyckelord från frågeställningen och associera fritt fram några begrepp. Om frågeställningen är ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?” kan nyckelorden vara cykel + parkera. Associera sedan fritt fram 5 ord utifrån vardera ord – t.ex. cykel = tvåhjuling, stöd, styre, sadel, pakethållare och parkera = bil, ruta, vakt, betalning, ratt.

Dessa ord paras sedan slumpmässigt samman – t.ex. tvåhjuling + ratt, stöd + vakt, styre + betalning, sadel + ruta, pakethållare + bil – för att sedan associerar fram lösningsförslag.

Alternativ 2: Slumpa fram ord från en ordlista, eller med hjälp av associationsormen, eller på något annat sätt. Orden kan paras samman två och två för att sedan associera fram lösningsförslag.

Skicka vidare

Här är två förslag på tystare idégenereringsmetoder där deltagarna inte delar idéerna direkt utan genom att skriva ner dem. Dessa varianter lämpar sig bra om man behöver få de lite tystare deltagarna att ta mer plats. 

6-3-5: (6 deltagare, 3 minuter, 5 idéer –  som skickas vidare och associeras eller byggs vidare på). Utgå från en gemensam frågeställning. Väljer ni att bygga vidare och utveckla på varandras idéer, se till att det finns gott om plats för detta på pappret. Utgå snarare från ett A4-ark, framför en post-it. Om ni väljer att associera och få nya idéer kan man ha individuella papper för varje idé.

Stafettpinnen: likt 6-3-5, men med skillnaden att endast en idé skickas vidare från varje deltagare.

Olika utgångspunkter

Stimuli-metoden: hitta närliggande platser eller kontexter och nyttja dessa i för att få fram olika lösningsförslag. Om frågeställningen är ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?” så utgå från andra närliggande eller långtifrån liggande kontexter – t.ex. Hur har man gjort med bilparkering? Hur gör man inom dagligvarubranschen eller på förskolor för att förvara/parkera saker?

Formassociation: slumpa fram bilder och associera fram lösningsförslag. Bilderna kan vara figurativa eller abstrakta. Det är viktigt att det inte behövs någon tankeverksamhet för att välja en bild utan ha dem gärna tillgängliga i fysisk form. På Storm har vi ett kit med “Visuell konfetti” till utlån.  Ett annat förslag är att rita av siluetten av ett objekt för att sedan låta denna sliuett vara en abstrakt form att associera utifrån.

Helikoptermetoden: titta på problemet både långt ifrån och nära och utnyttja dessa olika perspektiv för att associera fram lösningsförslag. Om frågeställningen är ”Hur kan man få personer att parkera cyklar i cykelställ istället för på trottoaren?”, fundera på det utifrån ett macro-perspektiv – t.ex. hur gör organisationer, nationer eller varför inte flyttfåglar,  för att lösa liknande problem? Fundera sedan på det utifrån ett micro-perspektiv – t.ex.  Hur gör mindre organisationer, familjer, djur, organismer, bakterier etc.